viorebecka.blogg.se

Hej och välkommen ombord, åter igen på min livsresa. Sist jag skrev här skulle jag fylla 27, nu är det snar dags att fira 30. Tillbringar just nu tiden hemma och väntar på att barn nummer två ska komma till världen. Man glömmer hur det var för fyra år sedan när jag var gravid med Leon. Glad att bloggen var aktiv då, för att enkelt påminnas om fantastiska dagar! Nu dyker jag in i bloggvärlden igen för uppdatering om bebisbubbla, tvåbarnslivet, sommar, inredning, fix och trix och hur jag bedövar min rastlöshet!

Uppstigning

Kategori: Allmänt

7:50 blev det hastigt uppstigning. Jag tittade på klockan och sedan på David. Lite undrandes över om han inte redan borde åkt eftersom han skulle vara i Majorna klockan nio. Som svar: "ni skulle väl med?" Ja men visst, absolut! Leon, Lovelia, jag själv. På med kläder och borsta tänderna. En timme senare parkerade vi utanför fotvården i Majorna. Vinka hej då till David för en stund. Jag, Leon och bebis i vagn letade upp ett café och åt frukost. I 1,5 timme satt vi i godan ro, jag och Leon och mös på. När David var färdig begav vi oss till Naturhistoriska museet. Hade konstigt nog lovat Leon en massa dinosaurier, vilket resulterade att vi i dialog med varandra nu var på väg till ett dinosauriemuseum. 
Men var är alla dinosaurier kan man ju fråga sig när man strosat runt på alla tre våningar!? 
1. Jag är tacksam att jag har en mycket flexibel son, som istället uppskattade allt annat som fanns att se.
2. En liten lättnad var att vi fick se Skelettet från en Stegausaurus, 

Väl hemma i eftermiddag vet jag inte riktigt vad som hände med tiden. Vagga, plocka leksaker, ge tusen svar på hundra frågor av Leon, byta blöja, mata, vagga, nappen, plocka leksaker, mata..... jag skulle iväg och träna. När jag tar mig tid att kolla på klockan för att göra mig beredd på hur mycket jag hinner börja påbörja städningen som behövs innan yogan börjar. Man kan se det från två sidor: 1. Ingen tid alls. 2. Hur mycket tid som helst! 
Klockan var nämligen tio minuter kvar till träningen.  Jaha, passet var passé och jag började ställa in mig på 8:45 passet imorgon, något ångest över att klockan sedan april månad varje kväll landar runt ett/två innan det är dags att sova. Ändå har jag inte sett på tv och inte städat. "Vad har du gjort då?" Tänker kanske ni. Och jag svarar "ingen aning" 
Enkelt! 


Jag älskar namnet Lovelia. Men vi har nog alla i denna familjen kommit fram till att det består av en del stavelser. Lovelia blir oftast en Lovve för mig. Leon har sedan födseln sagt Ovelia. Efter lite träning på Lovelia bestämde han sig att hon passar bättre till att hette "Hutte". Så numera heter mina barn Leon och Hutte.... 
ja, vem vet..... tåls att tänka på!!
(null)

(null)

Kommentera inlägget här: