viorebecka.blogg.se

Hej och välkommen ombord, åter igen på min livsresa. Sist jag skrev här skulle jag fylla 27, nu är det snar dags att fira 30. Tillbringar just nu tiden hemma och väntar på att barn nummer två ska komma till världen. Man glömmer hur det var för fyra år sedan när jag var gravid med Leon. Glad att bloggen var aktiv då, för att enkelt påminnas om fantastiska dagar! Nu dyker jag in i bloggvärlden igen för uppdatering om bebisbubbla, tvåbarnslivet, sommar, inredning, fix och trix och hur jag bedövar min rastlöshet!

Perfect mum!

Kategori: Allmänt, Familjen, Leon

Sömnbrist deluxe. Det där med rutiner fallerar vilket inte resulterar i något positivt när man har sju veckors semester.
När jag pratar sömnbrist tänker ni säkert föräldrar. I detta fall gäller det främst barnet. Sena nätter och tidiga morgnar. Jag kan ju inte undgå att inte erkänna att jag mycket väl somnar då och då och en viss 2- årig pojke sköter sig själv. Man vaknar en timme efter av dåligt samvete av att det borde vara tvärtom och jag borde ha lekt med honom istället under vaken tid. Men inte.
Men man blir rätt trött ändå av trötta barn. En pojke som vill så mycket men för trött för att göra något och ändå tycks vara för pigg för att sova. Jag plockar undan lego, han tar fran lego. Han skriker efter gurka. Han får gurka. Han kastar gurka. Jag blir arg. Han blir ledsen. Och så fortsätter dagen så, större tid.
Efter jag hade fått mig 60 minuters sömn kände jag energi och tålamod att försöka trotsa min alltför trotsiga son. Det gick hem i ungefär 30 minuter. Han var glad. Jag var glad, allt var frid och fröjd till bakning och chokladbollar var slut. Dags för något nytt! Inte lätt att hitt pp saker med någon som inte riktigt vet vad han vill.
(Ja, Leon har alltså bakat sina första chokladbollar idag. )
Trots en del suckar över honom så svämmar ännu mer kärlek över när han visat sin generositet. Två chokladbollar kvar. Jag säger till honom att han kan ta en pch bjuda kusin Agnes på en. Han tar fatet och bjuder Agnes. Jag säger igen att han kan ta den andra. Han skakar på huvet och går och ger Agnes den sista.
Efter all kärlek, beundran och värme hamnar vi på ruta ett igen. När man smidigt enkelt och nödigt behöver ett toabesök. Då ska det lilla söta barnet hänga över en och helst titta ner i toaletten medan en annan försöker kissa. Medan ens förtvivlan integritet och irritation brusar smälter man medan en tidigare jobbig unge står och säger "mamma chips" "mamma gurka"
Åh! Vi är på mållinjen igen där kärleken svämmar över.

Kommentera inlägget här: